Sommaren är här och Skrivareklippan redo för att ta emot sina besökare. Bryggan vid vattenmätartornet är klar. Skrivareklippan är ju mångas paradis, så var rädd om naturen.
Lite om Skrivareklippans historia
Slottets skrivare hade antagligen rätten till klippans bete. År 1753 överlämnades ön till Varbergs stad, som då fick tillstånd att anlägga lotsinrättning och bostad till lotsarna. Den föreslagna lotsinrättningen kom inte till stånd trots den bastanta byggnaden, vars ruin fortfarande finns kvar. Lotsningen sköttes av ”Apelviksborna” fram till 1777 då lotsuppsyningsmannen utnämndes i Varberg. Han övertog Skrivareklippan som var i lotsarnas händer fram till 1870, då den avstods till Fyrstyrelsen. År 1871 tillverkade Eriksbergs Mekaniska verkstad fyren på öns sydsida. Bygget försenades av napolionkriget. Lanterinen och lysapparaten beställdes nämligen från Frankrike och blev vittne till många gräsligheter.
Fram till 1930-talet tjänstgjorde Skrivareklippan som bemannad fyrplats. 1937 hyrde kanotklubben byggnaderna av lotsverket. 1957 köptes byggnaderna för 8000:-, med rätt att förvalta ön i ett noga angivet kontrakt.
Telegrafkommisarie Jönsson omnämner år 1880 öns sötvattenbrunn lyriskt ”Fast omgiven av Kattegatts salta vatten på alla sidor har klippan ett gott drickbart vatten”
Till öns historia hör vidare en sjömansgrav. En med fartyg hitkommen kolerasjuk sjöman ligger begravd där. Veterligen då det enda kolerafallet som funnits i Varberg.
Vi angöringsplatsen ”soffan”, på öns nordliga del, har en resande vetenskapsman (omkring 1878) inhuggit ett vattenståndsmärke till ledning för framtida hydrografiska undersökningar.
Under vikingatiden var vattenståndet 1,5 till 2 m högre
År 1798 sökte lantmätaren Georg Marin hos Kungl. Majt. att få anlägga ett saltverk på ön. Den 11 sep samma år fick han tillståndet men däremot fick han inte hindra lotsarna för att nyttja klippan.
Mäthuset med insegligsfyr byggdes på nordöstra udden 1887.
Åt Läsögapet fanns en båtuppdragningsplats som använts av Kustupplysningen
Källa: Karl-Erik Olsson
Idag ägs ön av Statens Fastighetsverk och fastigheterna av kanotklubben BRIS